Samban kan sägas ha sitt ursprung i Brasilien, men sina rötter i Afrika, då musikgenren utvecklades i Rio de Janeiro i början av 1900-talet av de afrikaner (framförallt från Angola och Kongo) som förts in i Brasilien via slavhandeln. Sambamusikens rötter märks tydligt, eftersom själva ordet samba sannolikt kommer från det angolanska ordet semba, vilket betecknade en religiös rytm och dans. Musiken som de före detta slavarna förde med sig blandades med musikgenrer som redan spelades i Rio, som polka, maxxie, lundu och xote, vilket skapade de två olika sambaskolorna samba carioca urbana och carnevalesco.
Samban skulle bli mer populär i samband med att låten ”Pelo Telefone” spelades in 1917. Den erkänns som den första verkliga sambalåten, och blev enormt framgångsrik, med den tidens mått mätt. Den bidrog till stor del till att samban började spridas över hela Brasilien. Till en början såg många på samban med fördomar, på grund av genrens rötter. Den glada, dansvänliga musiken med lekfulla texter skulle dock snart bli så populär att den började sändas på radiostationer, och vann till slut även den vita medelklassens hjärtan. Med tiden skulle andra musikstilar utvecklas från samban, som bossa nova, samba-canção, samba de gafieira, samba-rock och pagode. Idag erkänns samtliga musikstilar som en genre för sig, och har blivit välkända i olika utsträckning.
Samban har idag en hel tillhörande kultur, med olika danser såsom miudinho, coco, samba de roda och pernada, liksom karnevalerna med sina färgglada kläder och paradvagnar. Under karnevalerna tävlar olika sambaskolor med egenkomponerad sambamusik, detaljerade och extravaganta kläder och tillhörande paradvagnar. Musiken och dansen har blivit en symbol för Brasilien i hela världen, men har även spridit sig utanför Brasiliens gränser. Sambans internationalisering kan sägas ha börjat med den brasilianska skådespelerskan Carmen Miranda, som både dansade och sjöng samba, och ökade musikgenrens popularitet i resten av världen genom sina Hollywoodfilmer. Idag finns det sambaskolor i bland annat Tyskland, Belgien, Nederländerna, Frankrike, Schweiz och Sverige, och musikgenren är omåttligt populär i Japan.
År 2004 ansökte Brasiliens kulturminister Gilberto Gil om att samban skulle upptas som ett av mänsklighetens immateriella kulturarv av UNESCO, och ett år senare, 2005, erkände UNESCO samba de roda som en del av mänsklighetens arv, i kategorin ”Muntliga och abstrakta uttryck”.
